Vi är semiotiska och tolkande individer!

Multimodalt lärande ser individen som en aktiv teckenskapare, placerad i ett socialt sammanhang. Inte bara med språket utan också med ljud, ljus, rytm, rörelse, färg och form, gör vi våra erfarenheter tillgängliga
så att vi kan använda dem.

Vi medierar alltså våra upplevelser, känslor, tankar och kunskaper så att de blir tillgängliga för oss själva och för andra, genom att producera eller skapa något.

Med utgångspunkt från en multimodal syn på lärande försöker vi gestalta frågeställningar och utmaningar så att de blir levande, perspektivrika och gripbara för oss. Samtidigt gör vi dem också synliga och samtalsbara. Vi kommunicerar och skapar mening genom att använda olika kulturella, sociala och semiotiska resurser (Semiotik = teckenlära), som är tillgängliga för oss i det aktuella sammanhanget. Vi blir aktiva medskapare till istället för passiva mottagare av kunskap.

Detta synsätt får konsekvenser för hur vi kan betrakta lärande inom olika typer av sammanhang. Mening och betydelse blir en process av val, förhandlingar och transformationer motiverade av barn och ungdomars egna intresse och lärandets kontext (Kress, 2003; Jewitt, 2006).

Gunther Kress, Tsatsarelis Charalampos & Jon Ogborn (2006) har beskrivit multimodal undervisning och multimodalt lärande i det naturvetenskapliga klassrummet. Kress, Carey Jewitt, Ogborn & Charalampos (2001) tar fasta på att mening kan uttryckas genom flera olika modaliteter som tal, skrift, gester, visuella bilder och taktil beröring.

Modalitet är i grunden ett grammatiskt begrepp. Men det kan också användas som ett perspektiv på hur världen är i en speciell modalitet. Om du exempelvis blundar finns rummet kvar, men det gestaltar sig annorlunda för dig. Plötsligt hör du ljud, känner dofter och strukturer när du rör vid något i rummet. Det är den icke-seendes modalitet. Det är en del av tillvaron, men det säger inget om hur hela tillvaron är, för det vet vi ingenting om. De flesta av oss vet egentligen bara hur tillvaron ”är” utifrån perspektivet att vara en seende människa.

Merparten av den forskning som idag finns tillgänglig kring ungdomar och media utgår från att ungdomar i första hand betraktas som mottagare och konsumenter. Men, med de digitala mediernas inträde och Internets utveckling mot ökad interaktivitet, ökar behovet av kunskap om lärande och meningsskapande utifrån ett produktionsrelaterat perspektiv.

Vi lever i ett mediasamhälle, där dagens unga är inte enbart är passiva mottagare. De flesta är vana att kommunicera med alla sina sinnen. Inte bara med språk och rörelse utan även med bilder, musik och video via Internet och digitala medier. Olika gratisverktyg på Internet har under senare år gjort det lätt att interagera på ett multimodalt sätt med andra över hela världen. De har ett multimodalt perspektiv på lärande och ser sig som producenter. titta bara på innehållet i YouTube och bloggar.

Det handlar om att lära sig ifrågasätta, att arbeta praktiskt med att hantera och analysera information, att diskutera och dela med sig av perspektiv och insikter samt att ständigt reflektera kring lärandet och dess innehåll. Och det gäller att kunna dra nytta av de nya möjligheter till samtal och diskussioner som den globala IT-utvecklingen skapar.

Se denna presentation av Jude O’Conell, som hon höll på en konferens för skolbibliotekarier i sin delstat, där hon pekar på de krav som digitaliseringen innebär och ger en rad konkreta exempel på tjänster och arbetssätt som både lärare och bibliotekarier har nytta av. Judy O’Connell leder skolbiblioteket på St Joseph’s College i Hunters Hill, i den australiska delstaten New South Wales.

Här finns en bonusfilm, väl värd att se och fundera på från http://www.ted.com

Sir Ken Robinson: Do schools kill creativity?